MaxitoLittleHippo

de flesta pirajor är vegetarianer och lättskrämmda?

Pirajan är känd som det farligaste djuret i amazonas, det har gjorts filmer och och skrivits böcker som beskriver deras glupskhet och smarta attackmetoder, men beskrivningarna är inte helt sanna.  Av de 20 olika arter pirajor som finns i Amazonas lever tre i floderna i djungeln i Peru: piraña dorada, piraña velo och piraña serrasalmus sp. Dessa tre arter är mer eller mindre lättskrämmda.  Enligt la Universidad de Amazonía de Iquitos, attackerar pirajor:
1. när de är hungriga
2. när de känner lukten av blod
3. när de är en grupp på mer än 30 individer

När de är en grupp på mindre är 30 är de rädda. Majotiteten är vegetarianer, vilket förklarar hur de har kunnat sammleva med andra fiskar. Om alla hade varit köttätare hade det funnits mycket få fiskar i Amazonasfloden.


Ordet piraña betyder på guaraní  ( ett av minoritetspråken i bl. a Paraguay)" fisk med tänder som skär". Vissa pirajor i Sydamerika kan bli så långa som 40cm. De flesta pirajorna är asätare, blyga och männsikorädda dock så är de farliga för skadade djur och människor.
  En av pirajasorterna som finns i Peru är den röda pirajan på bilden i förra inlägget som jag skrev. Den här nedan är en red-bellied piraya vars tänder kan pulvisera benen på ett djur i endast ett fåtal sekunder.

Tänkte lägga upp lite mer bilder från denna vecka då vi var på stranden igen. Den här gången gick vi omkring mer: såg på när folk fiskade, besökte aquamuseumet och åt på en restaurang med utsikt över havet.

Utsikt från restaurangen

Det här åt vi


På vissa ställen kan det va lite stenigt. Denna dag badade igen av oss för det va molningt


Folk satt på stenmuren och sålde smycken och annat smått som de själva tillverkat




En surfing skola


här står vi framför caballitos de tortora, vassbåtar





Här är ett foto från aquamuseumet



En röd piraja

väldigt konstig fisk :P





Vi stötte på en fiskare ( satt många på en lång brygga)


De här fiskarna i hinken hade han fiskat






Här försöker vi fånga en krabba :P

i Peru finns världens längsta våg?

I Peru nära Trujillo (i Chicama) upptäckte nordamerikanen Chuck Shipman 1966 världens längsta våg då han flög över Trujillos kust. Men väl på marken kunde han inte hitta tillbaka till platsen, men han lämnade instruktioner för att lokalisera den. 1967 upptäckte en grupp surfare i byn Malabrigo (Chicama) något som dem beskrev som: ”den vackraste vågen som människan någonsin skådat”.  Vågen är nästan en och en halv kilometer lång och kallas för Ola María.  Varje år hålls en nationell surftunering i Chicama.

Har inte hunnit skriva ett inlägg om förra söndagen så jag gör det nu. Vi va på stranden. Om man besöker Trujillo så ska man inte missa den kända stranden Huanchaco som ligger i utkanten av Trujillo. Vattnet va ganska kallt när vi var där, det va lite blåsigt och så. Annars är det en fin strand där surfing är populärt och det finns ett aquamuseum och massa restauranger med havsmat.


På väg till stranden





Vi passa på att köpa glass också



Vi tog med oss en uppblåsbar madrass till stranden.



Gians mamma och hennes pojkvän ville inte bada utan roade sig på stranden istället

Några försäljare som gick om kring på stranden i sin outfits





Efter badet åt vi "Papas Rellenas"  (=fylld potatis) det är en typisk traditionell maträtt i det peruanska köket. De älsta publicerade recepten av Papas rellenas i kokböcker i Peru är från slutet på 1800-talet. Rätten består av en tillagad potatisdeg som omsluter en massa gjord av nötkött, lök, oliver, hårdkokta ägg (allt hackat till småbitar) när allt är inpackat och klart så friterar man det till de blir gyllena.Potatismjöl används ofta till degen för att få den finare. Maträtten brukar serveras med salsa criolla och majonäs.
I Peru finns också en variant med Yuka istället för potatis som heter "yuka rellena" den har en annan smak och är lite mer saftig i konsistensen




Papas rellenas: så här ser de ut innut i och och de kan va rätt så kryddstarka.

Den första bilen kom till Peru 1903?

Den första bilen som körde på Limas gator var en ”Locomobile” av europiskt ursprung.  Locomobilen fick stor uppmärksamhet för den var den första bilen med stållegeringar  för både motor, tak och huv.  Den ansågs därför ”resistent och evig.” 1905 kom den första nordamerikanska bilen till Lima av märket Reo, vilket kom att bli den ända konkurrensen under de kommande 15 åren.

1927 fanns en stor efterfrågan av körbara vägar. Den första långresan som gick att köra var vägen mellan Lima och Huancayo som tog 5 och ½ dagar.  

Jag tänkte att jag ska börja skriva ett inlägg om Peru varje dag med den klassiska rubriken "visste du att...". Om saker man kanske inte vet om Peru. Peru har så mycket att erbjuda och det finns så många spännande och otroliga saker som jag tycker man bör veta om Peru. Tänkte försöka skriva om samma tema som det senaste inlägget den dagen. Så att det blir som olika teman som hör ihop med vad jag haft för mig tidigare samma dag. Det senaste inlägget jag skrev var om biltrafiken i Peru så jag börjar där... hoppas ni tycker det är intressant :)

Förra veckan hyrde vi en bil (en gammal taxibil). En gammal grå sak, men den gick i alla fall. Min pojkvän tycker mycket om att åka omkring på små turer i bil. Men att köra bil i Peru är verkligen inte samma sak som i Sverige. För det första finns det inga bilar med bilbälte i baksätet (inga taxibilar heller eller andra allmänna transportmedel). Det ses som väldigt onödigt och det är inget som de ens tänker på att det saknas i bilarna. Sen finns det hundratals korsningar men i princip inga trafikljus. Hur gör man då i en korsning? (de flesta har dessutom mycket dålig sikt). Jo man tutar förstås. Det innebär att det är alltid finns nån som tutar någonstans. Man tutar för att varna att man kommer runt hörnet. Sen finns det inga fartskyltar. Det finns pilar som visar att man inte får göra U-sväng på visa ställen samt vilken riktning man får köra. Men de är mest bara till som prydnad för det finns ingen som följer dem. Här kör man hur man vill och man kan betala för att få ett körkort. Man kör i motsatt rikting hursomhelst, den som tutar mest har förtur. Vet inte hur många gånger vi höll på att krocka eller bli krockade. En hund körde vi nästan över för den var svart och stod plötsligt mitt i vägen. Sen i en taxi körde föraren nästan in i en grushög eftersom de finns lite här och var.

Precis som det inte finns några trafikljus för bilarna finns det mycket få för fotgängare. Man får kolla efter trafikljus för bilarna, om de har rött. Finns det trafikljus, så ska man ändå inte lite enbart på dem för här kör folk även om det är rött ibland.  Man får verkligen se upp. Vanliga transportmedel är ”combis” och” micros”. En combi är en minibuss som är otroligt billig. Den stannar där den kan och plockar upp folk. Två personer jobbar i combin: en som kör och en annan som skjuter upp dörren för nytt folk och som under körningen hänger ut genom ett fönster och ropar till sig folk till bussen. En micro är lite större än en combi, det är mer som en buss. Båda är ofta gamla och skumpiga och det känns som om man är i ett nöjesfält för de körs jättefort och hit och dit. I micron finns samma två personer som jobbar. När man stiger av micron eller combin så hoppar man mer än stiger, allt ska gå fort: hopp in och sen hit och dit och sen hopp ut.  Vad gäller mopeder och motorcyklar så är de flesta väldigt gamla och än så länge har jag inte sett någon som använder hjälm. Att cykla är ovanligt, Peru är inte anpassat för cyklister.

Det här fotot är tagit inne i bilen genom framrutan under körning. Som ni ser kör vi i motsatt riktning (!)



Körde runt kvarteret några gånger annars körde min pojkvän :P


Min pojkvän + lillebror

Figurer gjorda av vass


Båtarna som mochefolket använde de kallas "caballito de totora" som betyder liten häst av vass" konstruktionsmetoden är 3000 år gammal och de används för fullt än idag.

Vi bjöds på restaurang och åt Pollo a la brasa och drack Inka kola pruanernas motsvaringhet till cocacola som smakar av godis.


Sangria  med äppelbitar i en dryck som består av rött vin,kanel, och någon juice tex apelsinjuice och mineralvatten (ingridienserna varierar)

Mina svärföräldrar











Senare på kvällen :P

I Peru är 80% lite drygt katolska och religionen finns närvarande överallt. Det finns tusentals med kyrkor och många männsikor bär smycken med religösa budskap. När man åker förbi en kyrka så gör man korstecken och man går ofta och gärna i kyrkan. I kyrkan sjungs det mycket och alla är med och sjunger.
Min pojkväns familj har lite svårt att förstå när jag säger att jag inte känner någon som går i kyrkan varje söndag och praktikerar religion.

Utanför kyrkan




I kyrkan




Bön bänk att sätta knäna på och be.

musik och mycket blommor fanns det i kyrkan

I mataffären


lekpark i shoppingcentrumet PlazaVea


skatepark i Plaza Vea


turisttåg i Plaza Vea

Det här är en tårta som jag är galen i -cheescake :)... äter den varje gång vi åker förbi Plaza Vea hehe


I centrum


Ett schackspel i inka-style med lamor istället för hästar.. hittade den i centrum

Tänkte berätta lite hur ett vanligt  nyårsfirande kan gå till i Peru, självklart varierar det dock mycket mellan olika familjer.

Vi firade nyår i Trujillo med min pojkväns familj och släkt. Vi åt gris och med en potatisröra mm.
I Sydamerika är nyår en viktig högtid, kanske mer uppskattad än julen. Shoppingcentrumena är öppna till sent på kvällen och något som alltid säljs vid denna högtid är gula underkläder. De gula underkläderna sägs nämligen medföra mycket tur för det följande året man bär dom och man får en bätter framtid, lycka osv
Vid tolvslaget skålarman och/ eller pussas på kinderna och önskar gott nytt år. En sak att tänka på är att Sydamerika inte är som spanien vad gäller kindpussande. I Spanien är standarden 2 pussar; en på vadera sida men i Peru är det ändast en puss på vänster kind som gäller.

Att smälla smällare, fyrvärkerier osv är väldigt populärt här och kostar inte många kronor. Varje år görs en slags docka i normal stolek för att sedan brännas upp. Den görs oftast av gamla kläder som man syr ihop ärm samt byxhål. Man flyller den med ihopknöglade tidningspapper eller gamlatygbitar. Ibland sätter man också fast en panetón-låda dvs förpackningen från panetónen (vilket är ett slags sött bröd man äter vid jul och nyår) i händerna på dockan.  Dockan representerar allt dåligt och olyckat från det gångna året, uppbrännandet av dockan betyder att man bränner upp det dåliga och ger hopp om att det kommande året blir bättre.

Vanligtvis äter man  något av antingen kalkon, kyckling eller gris vid nyår. Som efterrätt dricker man varm choklad och äter panetón, karameller och annat smått.  Det är rätt vanligt att ungdomar efter familjefirandet  går ut till nått discotek eller liknande.






en guacamoleröra




Det här är Anntonella, min pojkväns mammas systers barn. Hon älskar att dansa omkring och ta kort med min kamera :P


Min pojkväns morfar, Antonella och hennes mamma

Senare på kvällen den (30/12) (=publicerar tyvärr i efterhand eftersom jag varit sjuk) tog vi en nattbuss på typ 8 timmar från Lima till slutdestinationen Trujillo. Faktiskt mycket bekvämare en jag hade föreställt mig. Supermjuka skinfotöljer och kudde + filt och så fick vi mat också och det visades film. Hade dock massa hosta så vakna flera gånger.

När vi var klara i Polvos Azules så åkte vi till Gamla delen av Lima. Bygganderna där är jättefina. Vi åt på en god restaurang som heter Tanta. Min pojkvän åt Lomo saltado och jag åt Huevo frito con platanos fritos y patatas fritas. Jag tog lite foton när vi gick om kring.

Det är i det här huset som presidenten bor


Gammla stan/centrumet av Lima är fint och färggrant


torget i centrum




Den här laman träffade vi på hehe










restaurangen som vi åt på: "Tanta"


Det här åt jag.

Det här åt min pojkvän

Det här åt min pojkväns morbror

Jag vaknade idag (30/12) och kände mig jätte dålig. Vi funderade faktiskt på att åka till sjukhuset. Men sen tog jag Alvedon osv. och kände mig lite bättre dessutom hade vi bara en dag i Lima så jag vill inte missa den.  Klockan 11 kom min pojkväns morbror och hämtade oss och vi åkte till Polvos Azules. Polvos Azules är ett stort köpcentrum, men det är inget vanligt köpcentrum. Man kan till exempel inte hitta något liknande i Trujillo eller någon annan stad i Peru. I Polvos Azules kan man hitta ALLT. ALLT som man skulle kunna tänka sig finns där och till priser som är minimala. All storts teknik finns där men även kläder parfymer mm. Om du har en psp eller en playstation 3 eller vad som helst så kan du ta med den hit och få den ”chevere” som folk säger i Peru (= awesome). Själv så tog vi med oss vår playstation 3 och en psp. Vi fick den ”piratierad”. Eftersom vi köpte den i Spanien vill vi att den ska funka i Latinamerika också. Den funkar här men bilden är suddig så vi fixade det och sen så la vi in 50 spel. Med psp:n la vi in spel också, piratierade den och la på en tun plastfilm på skärmen som skydd. Vi köpte också runt 10 olika serier för att se tillsammans.  Vi fixade massa mobiler som vi haft sen tidigare som haft ngt problem. Själv satt jag på en pall hela tiden när min pojkvän och hans morbror fixade grejerna för jag hade massa feber och mådde inte alls bra. När vi åker till Lima igen om några veckor kommer vi självklart att besöka Polvos Azules igen. Jag tog lite foton därifrån men man ska tänka på att i Polvos Azules inte ha kameran allt för synlig.

Tillslut kunde vi ta oss ur flygplatsen. Väl ute väntade min pojkväns morbror. Han kom för att hämta oss och vi åkte till en restaurang (klockan va 1 på natten). Vi åt "Pollo a la brasa" vilket är min favoriträtt. Den består av helgrilladkyckling, pommesfrites, en majonnässås, sallad, dressing. Kycklingen va väldigt god men pommesfriten va inte så jättegod och såsen va inge speciell heller. I Barcelona finns en peruansk restaurang som heter ”Las Tejas” och det är min favoritrestaurang. Deras pommesfrites och sås är perfekt! Till maten drack vi chicha morada. Chicha morada är en sydameriskansk dryck som har samma färg som rött vin. Den är gjord av en blåsvart majs som odlas i anderna och smakar juligt typ som en söt dryck med kanel i. … När vi satt i restaurangen så höll min pojkvän och hans morbror koll på bilen som stod parkerad utanför. Det är nämligen så att man inte kan lämna en bil på gatan utan tillsyn för då finns det alltid nån som öppnar och stjäl saker.  Och dessutom va just den här bilen helt ny. Man måste också tänka på att vart man än åker ha dörrarna låsta, i alla fall om man har saker som pengar och kamera med sig och dyl.

Efter att ha ätit klart åkte vi till hotellet som låg i ett lugnt område för att sova.



En bild på restaurangen som vi åt på (den som lyser grönt):

En bild på hotellet i Lima där vi sov

På morgonen vid 6 tiden gav vi oss iväg till flygplatsen i Barcelona. Vi åkte buss men det va lite läskigt för busschauffören hade nog inte sovit på typ 3 dar eller nåt för han stängde ögonen hela tiden osv. När vi kom fram så tog vi det första flyget till Madrid. Väl Madrid skulle vi byta flyg. Men det var jättesvårt att veta vilket och vart inga andra hellre av de resande visste. Sen visade det sig att det va på andra sidan flygplatsen, vi kom fram precis 5 min innan huh. Flyget som vi då steg på mot Colombia var ENORMT det hade tv, kuddar och filtar. Stolarna va så att man kunde fälla ner och halvligga lite. Det tog 10 timmar i det flyget. Jobbigt efter 5 långa timmar att tänka att man har lika långt kvar och redan på morgonen började jag känna mig dålig. Dagen innan hade jag tagit vaccin mot gula febern och tyfoidfeber. Och sen på eftermiddagen hade jag hög feber, ont i halsen och huvudet med hosta. Det visades två filmer i flyget och resten av tiden kunde man se flyget i realtid uppifrån för de hade satt en kamera på utsidan av flyget på en mast så vi såg landskapet hela tiden och vart flyget var -cooolt... och sen fick vi mat också.
Väl framme i Colombia hade vi 4 timmar över till att vila lite. De hade Wifi på flygplatsen men jag han bara skriva några ord till mamma och pappa innan mitt batteri tog slut och jag upptäckte att laddaren inte ville få plats i stickkontakten. Efter 4 timmar tog vi slutligen det sista flyget, flyget från Bogota (Colombia) till Lima (Peru). Det sista flyget tog inte så långt tid -3 timmar typ. När vi kom fram på flygplatsen mådde jag inte alls bra. Vi va tvungna att skriva på massa papper å så vidare för att kunna komma ur flygplatsen (samma sak i Colombia men där bestämde vi oss för att stanna på flygplatsen) Papprena handlade om hur mkt pengar vi för in och om andra saker som husdjur, var vi kommer vistas osv. Papprena va också om ens bagage. Det är sjukt vanligt att man blir bestulen på sitt bagage - att det kommer in folk på flygplatsen som låtsas att de precis landat och ska hämta upp sitt bagage därför behöver man numera papper på att man flugit och på bagaget mm. Hursomhelst, vi stod där och väntade på vårt bagage men det kom aldrig (!). Först tänkte vi att nån tagit det men sen var det flera personer från samma flyg som inte heller hittade sitt bagage. Det visade sig att vårt bagage hade stannat kvar i Madrid!! Jag kände mig redan jättesjuk och ville liksom inte ha mer problem. Vi fick veta att bagaget kanske hade lastats på ett annat flyg från Madrid så vi väntade nån timma tills flyget kom fram och YES :) bagaget fanns med på det flyget.



Här är vi på flygplatsen i Barcelona tidigt på morgonen framför en "julgran"





Maten som jag åt på flyget



På flyget såg vi på film annars visade de också flyget i realtid uppifrån med en kamera fäst ute på en mast :P



Vårt mellanmål i Colombia: friterad banan, potatischips med skalet på och baconchips

De senaste dagarna efter jul har jag stressat som tusan för att packa och fixa saker inför Peru. Jag och min pojkvän ville ta med oss 60 kilo var men de har nyligen ändrat reglerna för antal kilon så nu kan vi helt plötsligt bara få med oss 23 kilo var. Vi hade tänkt ta med 3 fulla väskor med kläder och skor till fattiga barn i Peru men nu får det bli 1 väska. Vi har rensat massor. Har rensat bort 12 par av min pojkväns 22 skor (!). Jag har 4 par bara :P lite skillnad.